Spår!

Nu har vi invigt viltbenet som vi köpte sist tillsammans med maten. Kyra tog spåret i ett nafs, så nästa gång får det bli ett längre. Hon var superduktig såg väldigt förvirrad ut när hon hittade benet. Hon ville inte leka med leksaken jag hade med mig utan intresserade sig istället för varför det låg ett ben mitt ute i skogen utan någon tillhörande kropp. Som sagt nästa gång blir det försvåring av spåret så det tar längre tid än tre minuter. Sedan tränade vi lite inkallning i lina på åkern. När jag tog fram leksaken blev jag helt plötsligt betydligt mycket intressantare än allt annat, duktig vovve!