Kyra äter godis

Kyras dagbok: En regnig morgon!

Efter att husse gått till jobbet bestämde jag mig för att nu ska jag passa på och göra matte sällskap i sängen. Jag brukar passa på att göra så på morgonen för då kan varken matte eller husse motså den söta lilla vovven som jag är. Jag hörde matte säga till mormor i telefonen igår att vi skulle ta en en runda runt kyrkogården tillsammans nu på morgonen. Så jag lade mig ner för att vänta på att matte skulle stiga upp. Vid halv nio kommer det ett konstigt ljud från bordet brevid sängen. Hmmm undrar vad det kan vara? Hursomhelst vaknar matte och stiger upp ur sängen. Hon kelar med mig och säger godmorgon, mmm mysigt! Sedan frågar hon mig om jag vill gå ut och kissa och det är klart jag vill så det är bäst att jag sätter igång att vifta på svansen. Men först ska du få mat säger matte och jag jag följer med henne till skafferiet för att hjälpa till att plocka fram maten. Medan matte häller upp mat i skålen sätter jag mig ner snällt för att vänta på ett varsågod, vet att det inte är någon idé att försöka rusa fram till matskålen för då tar det ännu längre tid innan jag får mat.

När jag ätit klart upptäcker jag att matte redan fått på sig kläder och är redo för att gå ut. Jag springer ut i hallen för att invänta på sele och koppel. Huuu det där hemska kopplet, skulle vara mycket skönare att få springa lös istället. Då skulle jag kunna springa fram till alla hundar och människor som matte annars hindrar mig från att hoppa och skälla på. Jaja det ska bli skönt att komma ut och kissa iaf. Matte öppnar dörren, jag springer ut. Ve och fasa, det regnar ute! Voff, voff måste skälla lite då kanske det där blöta försvinner. Nej är det sant, ska matte tvinga ut mig i det här vädret. Hon kan ju inte vara riktigt klok som vill ta en promenad i regnet. Jag vill gå in matte, jag vill gå in. Hmm fungerar inte, usch jag får väl lov att släpa mig efter matte då. När jag kommer hem ska jag iaf bara sova, så det så!

Pistagenöt!

Kyra hittade en nöt på golvet som hon tyckte var väldigt rolig att leka med=)

Undrar

Undrar om någon läser min blogg (ekooo)?

Syskonträff

Idag har vi varit hos Kyras "farfar" på syskon/släktträff. Kyra började dagen med att ta ett dopp i fiskdammen och efter detta luktade hon rutten, gammal fisk. När Oves systers rottweiler Anders kom på besök försökte hon med alla medel få honom till att leka. Detta fungerade inte så bra då Anders inte var speciellt intresserad av att leka med en pestig, liten unghund. Istället fick Kyra ta barnen till hands, som glatt kastade äpplen till henne (kan nämnas att ett och annat hamnade i hennes huvud). Vid nio tiden började Kyras krafter ta slut. Efter att ha sovit i husses knä ett tag fick gräsmattan agera säng. Just nu sover Kyra hemma på vardagsrumsgolvet och låter värre än min pappa när han snarkar. Imorgon kommer hon troligtvis vara slut den mesta delen av dagen och troligtvis blir det till att släpa henne runt på morgonpromenaden.

Söndertuggat lypsyl samt handkräm!

Idag fick Kyra vara själv i lite mer än fem timmar för första gången, efter att endast varit själv högst ca. tre timmar. När jag kommer hem möts jag av en hög med vita och gröna flisor i hallen (panik). Inser sedan att det endast var en söndertuggat lypsyl jag mötts av, kan påpeka att hon ätit själva lypsylen också, men som tur var fanns det nästan inget kvar från början (kanske inte så bra för Kyras vanligtvis känsliga hundmage att äta ett helt lypsyl). Går vidare in i köket och finner min handkräm lite halvt söndertuggad på golvet (inte heller den hade så mycket till innehåll från början, puhhh). Vid det här laget märker jag att Kyra slickar frenetiskt på mina armar, vilka nyligen blivit desinfekterade av handsprit.
Slutsatsen blir:
1. lypsyl, hon kände sig nog lite torr på tungan.
2. handkräm, jo jag ser nu att hon har lite torra trampdynor.
3. handsprit, behöver jag ens nämna detta?
Hmmm kanske ska fundera på att ge Kyra lite mer mat då hon valde att tugga i sig ett lypsyl samt en handkräm från sängbordet, istället för snöret till halsbandet som låg brevid.

Lite bilder på Kyra

Trappor

Igår var vi hemma hos min pappa och hans fru. Då insåg jag att Kyra ogillar deras trapp extremt mycket. Deras höga, smala glasvas höll på att ryka med då Kyra strök sig längs väggarna för att komma så långt bort från trappen som möjligt. Mitt försök att bära henne nerför trappen (hon väger 21 kg) för att hon sedan skulle våga gå upp för den istället, slutade med att sambon Ove fick bära henne upp. Jag testade även att muta henne med godis vilket resulterade i att hon åtminstonde nästan vågade sig fram till första trappsteget. Märkligt då hon hittills gått i andra trappor utan problem. Blir hädanefter trappträning hemma hos pappa varje gång vi är där.

Blåmärken

Insåg idag att värken i höger ben kom från alla blåmärken Kyra orsakat. Detta efter alla sina försök till lek samt tiggande av mat. Det är inte de första men jag trodde att hon skulle lugna ner sig med bitandet efter att hon tappat alla sina valptänder, eller åtminstonde att de inte längre sylvassa tänderna skulle göra mindre ont. Istället för små röda rivsår över hela kroppen har jag numera stora, blå blaffor på benen. En positiv sak med vilden är dock att hon nu börjar lära sig bättre och bättre att "buga", efter endast ca. tre dagar (vi använder oss av klickerträning, vilket jag starkt kan rekommendera). Gångträningen över bilvägar går även åt det positiva hållet, medan hälsande på andra hundar är totalt värdelöst. Hoppar, skäller och drar så fort hon ser en hund (dock inte bjäbbhunden på granngården, som hon troligtvis inte förstått att det är en hund). Men hoppas på framsteg inom en snar framtid, annars har matte snart inga armar kvar.

Här var Kyra ca 4,5 månad. På bilden ser hon ganska lugn och sansad ut, men skenet kan bedra!

Hundblogg

Hej allihopa!
Mitt namn är Maria, men kallas efter att min syster fick sitt första barn för Mia. Denna blogg skall handla om mitt liv tillsammans med hunden Kyra och alla hennes vilda upptåg. Hon är en sex månader gammal schäfer och har precis kommit in i någon form av trotsålder. Varje dag börjar med att Kyra hoppar upp i sängen för att tugga på husses och mattes armar/händer (säga godmorgon ) och slutar med att tugga på mattes lår (säga godnatt). Ingen dag är den andra lik och varje dag hittar hon på nya fartfyllda upptåg för att lära känna livet som hund.